Hemma i Lund

Nu lider dagen mot sitt slut, jag är fortfarande trött efter resan hit. Har inte fått
sova ut ordentligt så jag funderar på att försöka, precis, just, nu! '
Kram och God Jul!

Ska strax ut och konsumera tillsammans med resten av landets befolkning!
Sedan ska jag slå in lite klappar, packa lite, sedan tar jag och mannen bussen
till Stockholm!

Mums!

Tzatsiki
Grillat
Fetaost
Sallad
Vinegrette
Bröd
Rött vin
Oliver




...

Ikväll är det så pass att vi ska ut och äta! Jag tror vi satsar på ett grekiskt ställe.
Är hungrig. Sen vill mannen hyra film... Jag stickar och stickar till min julklapp,
äntligen känns det som jag kommit igång på riktigt. Kommer vara kanonstolt när
den lilla saken är färdig. I går käkade vi och såg på massa tv på nätet. Idag har vi
sett "nya" På Spåret med Luuk och Lindström. Vilka tv-konsumenter vi har blivit.
Hur gick detta till? en biverkan på förhållande? (efter att den första spännande fasen ebbats ut.)


I vilket fall är praktiken över och jag känner mig glad. På måndag börjar skolan
och en ny kurs, "Hälsa och ohälsa i ett livsperspektiv". Det verkar intressant.
Jag ser fram emot skolan på Måndag! Nu ska vi kila. Hej


Foto: Maria Nilsson

Ett irriterat och långt inlägg om Nej-sägare.  Men sen råkade jag
trycka på fel bild-knapp och orden försvann. Nu bir jag bara så less.

Jag ska sammanfatta det tidiga inlägget med några få ord;

- Alla dessa vuxna människor som möter folk med nej och tystnad.
Ni är tråkiga.. Varför säga nej när man kan säga JA!


Jag saknar min minsta lillebror.

Igår var Cecilia Frode med på Roast på Berns. Hela salongen tystnade och det bildades
ett nervöst vakuum när hon talade. Jag tyckte hon var himla rolig, det tyckte ingen
annan. Moha.

... kan liknas vid den tomhet som man kan känna efter en föreställning. Man har ofta gått och repeterat i flera veckor, ibland i månader´, för att sedan en dag kasta sig ut för stupet; gå upp på scenen och försöka köra skiten ur  sig själv och sin publik.
Man ger allt och  ofta klär man av sig naken in på bara skinnet. Ger och ger och ger, med en undertext som inte alltför sällan lyder; "älska mig".
När publiken sedan har gått hem, efter sina ris och ros-kastningar och applåder, kommer den fruktade sällsamma tomheten. Den växer i magen och brer ut sig som ett stort, svart hål. Den ber inte om ursäkt.
Den är inte heller vacker, utan ofta ångestfylld och full av förtvivlan.
Därför måste man ofta upp på scenen igen, igen och igen.
Stilla sina känslor och känna tillfredsställelsen lägga sig som en mjuk, varm filt i magen.
För att sedan igen få umgås med; tomheten.

Efter en tenta, eller något annat som man länge gått och grämt sig över, ev. längtat efter, kommer en liknande känsla. Den är svår att bemästra, den tar över mig. Den var här i går och hälsade på, men (som tur
är), hade den gett sig av i morse när jag vaknade.

Nu sätter jag upp nya mål att gräma mig över, och att längta till. För såna är vi människor , eller hur?

Klockan är exakt 05:26. I alla fall på den här datorn i det här hemmet. Mannen sover och allt är tyst förutom brevlådslocken som studsar upp mellan varven i blåsten där ute. Idag har det varit mindre storm här i Lund. Jag cyklade till Apoteket tidigare i kväll och höll på att falla omkull med cykeln, cykla i motvind är inte det lättaste, desto lättare i medvind. Skam den som ger sig. Vi var i Danmark i går! Han skulle på arbetsintervju och jag skulle bara vara. Med kameran som bästa vän förstås. Det var fint och hemtrevligt i Köpenhamn, människorna log mot mig och sånt blir jag så glad över. Det var ett pådrag också eftersom en viss president var i staden. Av en slump hamnade jag mitt i en folkhop av danskar som stod och väntade på något, fallen av grupptryck stod jag där tillslut själv och väntade på, ja, jag visste faktiskt inte vad, men Nyfiken som man är så väntade jag! Skam den som ger sig. Det var presidenten förstås, det hade jag ju redan listat ut, men hur och när, det hade jag ingen aning om. En dansk tjej vände sig om och frågade mig något på danska och som van socialiserare stammade jag fram något till svar och flackade med blicken, vad minns jag inte eftersom jag inte hade en aning om vad hon frågat, men jag drog på mig ett stort smil och  och vände sedan bort blicken, försökte se cool ut och hoppades för allt i världen att jag skulle få slippa småprat på danska.

Han är trött, det är olikt honom. Jag är pigg, det är olikt mig.

Tillbaka till Danmark. Vi drack öl i en park, sedan drack vi öl på en pub och jag fotade allt som kom i min väg.
På hemresan hamnade vi av någon märklig anledning i Roskilde. Jag är van nu för tiden, jag och mannen på resande fot slutar alltid likadant, bara att skratta åt saken. Så länge man får sitta varmt och slippa frysa har man ju det ganska bra. Av på stationen, svära lite, upp igen på motsatta nästa tåg. Åh vad jag längtade hem till Sverige.

I morgon ska jag försöka bjuda på frukost på sängen, vi får se hur det går.


Danmark:

Till minne av Janis Joplin:

I dag för 39 år sedan, alltså den 4 October 1970 gick hon bort, Janis Joplin.
Hon skulle ha varit 66 år gammal idag. Hon fick ett kort och händelserikt liv.
Tillsammans med en rad andra erkända musiker dog hon 27 år gammal. Jimi Hendrix,
Jim Morrison, Kurt Cobain, Brian Jones och Janis Joplin kom att efter sin död att tillhöra
något som efterlevande har uppkallat "The Club 27".


Foto: therock1067.com

En för mig favoritlåt, som Janis sjöng, är Summertime:

http://www.youtube.com/watch?v=mzNEgcqWDG4

Mannen sitter klistrad framför sin. Jag fattar inte riktigt poängen men visst är det
bra med en inbyggd Gps. Ännu bättre att man slipper tänka och använda sin hjärna.
"- Allt finns ju i fickan, i den lilla kvadratiska mojängen."
Om den mot förmodan skulle ta slut på batterier, eller ännu värre, tappas och gå sönder,
ja då är man illa ute.





Ett självporträtt som jag har kluddat på/ i (?) den fantastiska saken.

Snabbt gick dagen förbi och så vart det kväll igen.

I dag blev det av oförklarlig anledning massor med snabbmat. Jag brukar i stort
sett aldrig äta snabbmat. Så det känns väldigt osunt (!).
Det började i morse med en köpes-smörgås i skolan samt kaffe.
Sen fick jag idéen att följa med mannen till Malmö. Sagt och gjort, med cykel ner till stationen
- jag cyklar fort = klart man blir hungrig = Hamburgare på Max.

Efter timmars irrande kring Malmös alla vackra torg blev jag sugen på en glass (?). Märkligt för att vara mig,
men så var ödet  tydligen bestämt. = En daimstrut. ( Och just det, en Fanta hann slinka ned därimellan) ...
Vilket är ännu märkligare, för jag brukar i vanliga fall ( När jag är mitt vanliga jag) bli illamående av bara tanken
på läsk.

När jag och mannen skulle hem till Lund igen missade vi hela två tåg på raken trots att vi befann oss på
perrongen. Planering?
Vi var trötta och griniga och firade det hela med varsin korv från presskiosken.



När jag räkna på detta så blir det ca. 130:- .

På en vecka blir det 910 :-
På en månad 3640 :-

WoW!

= Ett melan­koliskt själstillstånd, enligt svenska Akademins ordbok.

Jag satt och kikade på foton från Sweden Rock, jag längtade tillbaka. Trots regn , rusk och svordomar så
blev jag nostalgisk och kom mig för att tänka " vad kul vi hade..."

Vi hade grillning med lekar idag för nollorna, i morgon blir det stök och pub, min grupp har 80-tal på temat,
kanske att man ska se ut så här:

Lita Ford ju!
Foto: trivia.se

... så fyller jag år . :)

Idag blir det shoppa av!

Hörs i kväll!

Det vore en underdrift att påstå att vi har en del att ordna med här hemma!
Så som läget ser ut nu är vi kära ägare till en datastol, ett vitt skrivbord,
ett vardagsrumsbord, två fällbord och en st. 120-säng.


Kaos är faktum, se & njut !



Foto: Maria Nilsson

Så var man vaken hela natten igen. För att vänta på den första morgonbussen.

Jag är för gammal för sånt här.