Hemma i Lund

Nu har mor och hennes man och min lilla lillebror åkt hem. Det blir väldigt, väldigt tyst här hemma.
Tyst och tomt. Jag saknar lillebrors hysteriska skrikattacker och skrattanfall. Jag funderar på min framtid,
jag vet var jag hör hemma men vill jag hem än? Det är det jag frågar mig då och då. På något vis känns
det som jag inte är klar med Lund än, trots att saknaden är så stor. Jag är fanimej väldigt hemkär.
Nu kommer i allafall ekonomin att vara bättre och jag kan äntligen åka hem när jag vill.
Annars. Funkar.Det. Inte. För. Mig.

Så det så!