Hemma i Lund

Foto: Maria Nilsson


Jag är stolt över mina  två vita, fina orkidéer som nyligen har tappat sina
blommor, men som fått massa, nya, fina knoppar.

- Du måste blogga.

- Varför? Jag känner inget, bara apati.

- Skriv om det då?


Nä, dem senaste dagarna har jag känt mig uppochner och utochin.
Massa funderingar, frågor som håller mig i ett järngrepp. Stora frågor
som - Vem är jag? - Vad vill jag? - Är jag på rätt väg eller är jag riktigt,
riktigt snett ute?
-Gör jag saker för min egen skull eller för någon annans?

Pust. Tankar i dessa riktningar kan leda en till vansinne.
Efter vansinnet stundar
uppgivenhet.

- Mamma, är det här roligt att läsa?


Det är plugg, plugg som gäller. Jag förstod nog först idag, att det är rätt mycket jag behöver lära.
Det känns tungt. Som att jag ramlat skönt länge och först nu landat och slagit mig. Gul och Blå.

Jag har fotoutställning, var är kreativiteten?

Det är en del på hemmaplan också som tryter.

Kanske lider jag lite av hemlängtan också? Samtidigt som jag längtar bort, bort till något annat.
Var är mina drömmar och varför är det så svårt att sålla?

Luften pös ur mig idag, nu får jag pumpa upp mig igen.


-Hej

Foto: Maria Nilsson

Nu har jag nio vackra blommor.

Foto: Maria Nilsson


Lika glad blev jag över dem här! :)

Foto: Maria Nilsson



Jag blev så jätte-jätte-glad!