Hemma i Lund

Klockan är exakt 05:26. I alla fall på den här datorn i det här hemmet. Mannen sover och allt är tyst förutom brevlådslocken som studsar upp mellan varven i blåsten där ute. Idag har det varit mindre storm här i Lund. Jag cyklade till Apoteket tidigare i kväll och höll på att falla omkull med cykeln, cykla i motvind är inte det lättaste, desto lättare i medvind. Skam den som ger sig. Vi var i Danmark i går! Han skulle på arbetsintervju och jag skulle bara vara. Med kameran som bästa vän förstås. Det var fint och hemtrevligt i Köpenhamn, människorna log mot mig och sånt blir jag så glad över. Det var ett pådrag också eftersom en viss president var i staden. Av en slump hamnade jag mitt i en folkhop av danskar som stod och väntade på något, fallen av grupptryck stod jag där tillslut själv och väntade på, ja, jag visste faktiskt inte vad, men Nyfiken som man är så väntade jag! Skam den som ger sig. Det var presidenten förstås, det hade jag ju redan listat ut, men hur och när, det hade jag ingen aning om. En dansk tjej vände sig om och frågade mig något på danska och som van socialiserare stammade jag fram något till svar och flackade med blicken, vad minns jag inte eftersom jag inte hade en aning om vad hon frågat, men jag drog på mig ett stort smil och  och vände sedan bort blicken, försökte se cool ut och hoppades för allt i världen att jag skulle få slippa småprat på danska.

Han är trött, det är olikt honom. Jag är pigg, det är olikt mig.

Tillbaka till Danmark. Vi drack öl i en park, sedan drack vi öl på en pub och jag fotade allt som kom i min väg.
På hemresan hamnade vi av någon märklig anledning i Roskilde. Jag är van nu för tiden, jag och mannen på resande fot slutar alltid likadant, bara att skratta åt saken. Så länge man får sitta varmt och slippa frysa har man ju det ganska bra. Av på stationen, svära lite, upp igen på motsatta nästa tåg. Åh vad jag längtade hem till Sverige.

I morgon ska jag försöka bjuda på frukost på sängen, vi får se hur det går.


Danmark: