Hemma i Lund

" Aldrig nöjd, jag är aldrig nöjd...."

-Förväntas man vara nöjd med läget? Blir man accepterad då? Jag e less
och trött efter många dispyter. Min första praktik har inte varit en särskilt
positiv upplevelse. Struligt och rörigt och mest har man känt sig som någon
som är ivägen,  alla fall när man har försökt ställa krav. Jobba utan att få betalt däremot,
det funkar fint det. Jag undrar hur mycket praktikplatserna får för att ta emot
praktikanter? För enligt en källa så får dom tydligen pengar för besväret.
I vår utbildning råder det oenighet mellan platserna, vissa får gå med sjuksköterskor
och vissa med undersköterskor. Som jag har uppfattat det så går största andelen
med sjuksyrror. Det känns säkert mer meningsfullt att gå bredvid och få inblick i en
sjuksystervardag, då det är målet man vill uppnå med utbildningen.
På praktikplatsen understryker dem
även skillnaderna mellan sjuksköterskornas arbete mot undersköterskornas, ändå
tycks det vara mer relevant för praktikplatsen att eleven ska gå med en undersköterska,
visst låter det motsägelsefullt? Och om man berättar att man har erfarenhet inom vården
så möts man med skepsis och svar som "Så du tror du kan allt då, eller?" .

Pust... Vilka kan och vet allt? Jag tycker det är en fruktansvärt irrelevant fråga, oavsett
vilket ämne eller vaddet rör sig om. Men man kanske
svarar så om man inte vet vad man ska säga. Vad vet jag om vad som rörde sig i huvudet
på personen i fråga när hon gav mig det svaret, men särskilt smart eller ödmjukt sagt
var det väl kanske inte.

Men visst, jag kan också sitta fint, säga tack och blinka med ögonen.

Tack Tack!