Hemma i Lund

Lite vardagsfotografier från veckan.

Foto: Maria Nilsson

... du skriver ju aldrig. Men. Jag skriver när jag har lust, jag är kräsen och vill att
det jag skriver ska ha betydelse. Jag har hög ambitionsnivå, vilket ofta leder till att jag inte
skriver alls. Men ibland skriver jag bara för skrivandets skull. Resultatet av det är dessa korta
tre-raders-inlägg som ibland figuerar på min blogg. I dag snackades det om snöstorm, jag
var ute och gick i kväll med hunden, men inte flög jag bort utav någon storm, det
blåste lite mot kinderna. Mamma säger att stormen kommer i morgon, hon är fascinerad
av "stormen" -Snart kommer stormen säger hon och nickar sakta, begrundar allvaret i det hon sagt.

På bordet står 18 röda tulpaner i vas. Jag tänker på blommorna där hemma. Så snabbt en människa
vänjer sig vid sin nya miljö. Mitt liv just nu är som gäst. Jag är en gäst och det känns helt enkelt
som att jag alltid har varit en gäst. En gäst kommer och går, men denna består. Min blogg har fått
rosa kanter. Det har ingen betydelse tycker hon, för jag skriver ju aldrig, men det har betydelse. Det har det.

Nu ringer telefonen.