Hemma i Lund

ja. Det går sådär uppochner. Ibland både upp och ner på samma gång, ibland tvärtom. Det är tufft ibland,
man bör vara stark. Ta tag i saker och få dem gjorda. Vad gör man när det inte handlar om en själv utan om
en nära? En som är så nära att man kan ta på närheten, helt plötsligt vet man inte var man ska ta längre,
man tar fel. Berör vid fel sida. Hur berör man sig själv? Det är svårt när det behövs som allra mest.